|
||||||||||||||||||||||||
| Partners | ||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||
| Notiser för Anders (Partner 1) | ||||||||||||||||||||||||
| Anders Bengtsson Waldenström (1665-1725) son till länsmannen i Lane härad, sedan kronofogden i Norrviken Bengt Månsson och Helena Andersdotter, var född i Uddevalla 1665. Han anställdes redan 1683 som kammarskrivare pa landskontoret i Göteborg hos landskamreraren Anders Holst och innehade denna tjänst till 27/1 1691. Sistnämnda datum sändes han till Stockholm med landsböckerna för Göteborgs- och Bohuslän för år 1689. En bevarad räkning visar att Anders Waldenström behövde 26 dagar för att utföra detta uppdrag, på sex dagar reste han från Göteborg till Stockholm. Det huvudsakliga ändamålet med denna resa tycks dock ha varit att hos kung Karl Xl göra en ansökan om en tjänst vid stora sjötullen. För detta ändamål medförde han en rekommendation från landskamrerare Holst vari denne framhåller att "ärlig och förståndig Monsieur Anders Bengtsson Waldenström har låtit sig uti fyra års tid bruka i min tjänst för skrivare vid Göteborgs och Bohusläns Gouvernements Contoir och handlingar, under vilken tid han med eftertryck erhållit den scientiam (kunskap) och erfarenhet av landsbokhålleriet, att han med synnerlig flit till prov av sin profession, har slutit (avslutat) två års landsböcker" samt att med anseende till hans "försporda flit och välbevista kvalitet och skicklighet, for hans trogna, ärliga, flitiga och nyktra förhållande, jag honom Monsieur Anders Bengtsson Waldenström, ödmjukligen och tjänsteligen till all görlig och verklig befordran rekommenderar." Sin tjänsteed daterad 12/8 1691 underskrev han med Anders Bengtsson Waldenström. Namnet Waldenström förekommer, så vitt hittills är känt, för första gången i Göteborgs Gymnasii matrikel för år 1690 och avser då Anders Waldenströms yngre broder Christiern, och för andra gången i Anders Holsts ovanstående rekommendation. Av gammal vana underskrev han ännu 9/6 1691 med Bengtsson, men sedan han blivit tulltjänsteman alltid med Waldenström. Samtidigt med Anders Bengtsson antog även hans syskon namnet Waldenström. Namnets ursprung kan icke med säkerhet anges. Att det burits av släkten i äldre tider, och endast varit bortlagt av Bengt Månsson, något som ibland förekom under den här tiden, har ej kunnat bevisas. Möjligen kan namnet ha något sammanhang med det signet, som hans fader Bengt Månsson använde allt ifrån år 1668 och som innehöll ett träd, samt hans eget med sköld och hjälm, vilket i skölden hade flera träd (Wald) med förbiflytande ström och på hjälmen en halv uppstående hjort, vilket sålunda överensstämmer med namnet. Men om detta signet brukades före namnets antagande är ovisst. En av bröderna, Anders Waldenström junior, hade i sitt signet en kompass i skölden och på hjälmen en man med pappersrulle i höger hand. Trots protester från adeln var det ganska vanligt att icke adliga personer under Karl Xl:s och Karl Xll:s tid begagnade sådana signet, samt att kungarna icke fäste något avseende vid adelns protester. År 1691 flyttade Anders Waldenström till Uddevalla och tycks då ha inköpt faderns tomt nr 11 vid Långgatan, där han byggde upp de åbyggnader, vilka förstörts i samband med den stora eldsvåda som övergick Uddevalla 1690.1 detta hus bodde han sedan under hela sin livstid. Mot slutet av 1691 gift han sig med Maria Anna Holst, dotter till rådmannen och handlanden i Kungälv Jens (Joan) Holst (d 1684) och hans hustru Katarina Holsten (d 1720). Möjligen var denne Holst av en tysk adlig ätt, emedan hans signet innehöll ett vapen, nästan identiskt med adliga ätten Holsts i Mark Brandenburg. Redan 1694 började Waldenström idka sågverksrörelse och 1706 låg han i tvist med förre tullnaren vid lilla tullen, Lars Larsson, rörande en skada som förorsakats genom flottning av hans timmer i Björbäcks ström. År 1703 inköpte han halva frälsehemmanet Fossum i Bäve socken för 400 daler silvermynt av överstelöjtnanten Arvid Soop. Åren 1705 och 1706 processade han med ägarna till Esperöd beträffande äganderätten till en ström, vilken han ansåg tillhöra Fossum, men förlorade processen. När tullinspektören Poppelman i Marstrand avled, ingick Anders Waldenström till kammarkollegium med en supplik (anhållan) att förutom sin tjänst vid stora sjötullen även inneha tjänsten som tullinspektör i Marstrand. På den sistnämnda tjänsten erhöll han Kammarkollegiets fullmakt 15/1 1708. Ur denna skall följande citeras: "I avseende icke allenast till de goda prov som Tullnaren vid stora sjötullen i Uddevalla välbetrodde Anders Waldenström visat av sin flit, kapacitet och vigilance (vaksamhet) i Kungl. Maj:ts tjänst, utan och för den orsakens skull, att han är boende mitt i Bohuslän och gränsorterna närmast, kan han sålunda denna befattning bekvämligen förvalta, ha vi därför för gott funnit honom med denna förrättningen med gränsetullarnas visiterande att uppdraga, och de därför bestådda respengarna att tillägga; varför vid härmed i kraft av denna vår öppna fullmakt, på Kungl, Maj:ts vår allernådigste konungs vägnar, konstituera och förordna honom Anders Waldenström, att jämte dess redan havande tullnärstjänst i Uddevalla, härefter hava inseende över gränsetullarna i Värmland, Bohuslän och Dal i bemälte Johan Poppelmans ställe; och skall han för den skull, näst den tro- och huldhetsplikt varmed han högbemälte Kungl. Maj:t och dess tron förbunden är och städse (alltid) skall vara, i synnerhet veta sitt ämbete däruti bestå, att resa omkring och hava inseende såväl uppå stora sjötullarna i Bohuslän som och att det underslev, vilket förövas med oförtullat gods inpraktiserande (införande) från Norge inuti Värmland, Bohuslän och Dal, möjligast måtte bli hämmat och förekommit . . . Stockholm den 15 januari 1708 Fabian Wrede, Carl Gyllenstjerna m. fl." I samband med kriget mot Danmark förordnades Anders Waldenström 13/11 1709 att vara krigskommissarie vid svenska armén intill norska gränsen. I denna tjänst utvecklade han stor verksamhet. I arkiven finns en mängd handlingar upprättade av honom, förslag, relationer, memorial, kostnadsförslag och specifikationer. Genom en krigslist lär han l710 ha hindrat den norska arméns infall i Bohuslän m m, något som framgår av en senare skrivelse till drottning Ulrika Eleonora. Han ansökte även om förordnande som ombudsman för konfiskering av danska och norska undersåtars effekter (tillhörigheter) och skuldfordringar i Sverige, i likhet med vad som skett med svenska i Danmark och Norge, mot åtnjutande av vanlig andel. I ett memorial till generalguvernören greve Mörner, daterat 23/1 1712, skriver Anders Waldenström bl a: ". . . Som jag för min del finner mig vid den besvärliga krigskommissarietjänsten helt uttröttad, och har genom besvärligheter, släp och bekymmer tillsatt en god del av min hälsa, mig sålunda någon ro och lisa till mina krafters hopsamlande är tjänligast: så supplicierar (anhåller) jag Eders höggrevliga Excellens allra ödmjukast, att ehuruval jag inte haft den lyckan att förtjäna Eders Excellens nåd, Eders Excellens icke ville i onåder upptaga, om jag på såna höga ställen om nådig dimission (avsked, befrielse) ansökning för, och till den ihågkommelse som jag någorlunda kan ha meriterat (förtjanat), och med mina f. d. kommenderande höga generalers mig givna lovord kan visa mig vara befogad till att åtnjuta; att ock Eders Höggrevl. Excellens emot mig sin ringe tjänare, vill continuera (fortsätta) en nådig patron (beskyddare), därom bönfaller jag på det underdånigst ödmjukaste. Göteborg den 23 junuari 1712 Anders Waldenström" Han erhöll ej det begärda avskedet, utan istället utnämnde generalguvernören Mörner honom till överkrigskommissarie 23/6 1712.1 förordnandet framhåller friherre Mörner bl a att han "funnit med särdeles nöje och välbehag över de förrättningar, som berott uppå krigskommissarien, ädel och högaktad herr Anders Waldenströms bedrivande vid fältkommissariatet och dess därvid förde conduite (ledning) att mig billigt tillstår honom, såsom en habil (skicklig) och capabel (duglig) K. Maj:ts betjant, att lämna ett välfortjant berömlig eftermäle" samt att han därför "funnit skäligt, vid jämförande av dess meriter och capacitet (duglighet), att tillägga honom Anders Waldenström, heder och karaktär av överkrigskommissarius vid Västgötnarmen och defensionsverket mot Norge, skall han därvid äga den heder och de förmåner, som H. K. Maj:ts stat och förordningar medgiva och honom tillägga." Åren 1712-1715 var Bohuslän fritt för anfall från danska sidan, men med år 1716 och Karl Xll:s norska fälttag började en mödosam tid for Anders Waldenström. Särskilt gällde det upprättande av de stora fältmagasinen i Strömstad, med sina kvarnar, bagerier och brännerier, vilka behövdes för den arme, med vilken Karl Xll ämnade infalla i Norge. En överläggning om detta hölls i månadsskiftet november/december 1717 i Göteborg mellan generalguvernören greve Mörner och kungl ombudsrådet baron Casten Pfeiff Av de bevarade protokollen framgår storleken av de förrad som skulle läggas upp i Strömstad, exempelvis 60.000 tunnor råg, 12.200 tunnor korn, 30.000 tunnor havre och 180.700 tunnor hackelse. För att kunna lagra allt detta måste särskilda magasinsbyggnader uppföras i Strömstad. På grund av den svåra missväxten, särskilt i Bohuslän och Västergötland, måste större delen av spannmålen inköpas från utlandet och därfor skulle särskilda uppgörelser träffas med köpmän i Göteborg. Vidare saknades pengar och för den skull skulle man till en början använda de 10000 skeppund stångjärn, vilka var upplagda för kronans räkning i Göteborgs hamn, som betalning för spannmålen. Vidare avgjordes hur många magasin som behövde uppföras, samt hur många kvarnar och brännerier som borde inrättas. Ombudsrådet, baron Pfeiff, uppmanade därefter överkrigskommissarien Anders Waldenström att i bästa måtto fullgöra sin tjänst, icke blott befalla, utan även se till att befallningarna fullgjordes på rätt sätt. Han ålades att varje vecka inkomma till generalguvernören med förslag över förrådens tillstånd i magasinen, vad som inkommit, vad som utlämnats, vad som blivit förmalet och bakat. Var fjortonde dag skulle han även inkomma med en liknande redogörelse till Kungl. krigsexpeditionen. Detta skedde med anledning av att ombudsrådet Pfeiff tyckte sig ha funnit att räkenskaperna för denna fältstat ej var i ordning, samt att överfältproviantmästaren försummat sin tjänst och ej gjort reda för sig och slutligen att han, Anders Waldenström, använt fältkamreraren även till andra sysslor än att sköta räkenskaperna. På detta svarade Waldenström att många räkningar inte hade kunnat avslutas, då likvidationerna (likviderna) över föregående års inkvarteringar och gärder ej inkommit från länen. De räkningar som kunnat avslutas var snart färdiga och vidare var antalet tjänsteman vid fältstaten för litet. Waldenström begärde nu också Kungl. Maj:ts konfirmationsfullmakt på sin tjänst som överkrigskommissarie och anhöll att i framtiden få underrättelse om alla de befallningar och förslag, vilka inkom till fältkansliet och som angick krigskommissariatet. Det sistnämnda medgavs, därtill rekommenderade Mörner honom i brev 12/121717 till Karl Xll, att erhålla sin konfirmationsfullmakt. Dessutom uppgjordes nu förslag över det antal tjänsteman, vilka behövdes för den norska fältstaten. Ombudsrådet Pfeiff hade redan en månad tidigare ställt åtskilliga frågor till Waldenström rörande fältmagasinens behållning och behov, samt rörande fältkassan och de räkningar över kassans utgifter vilka fattades sedan flera år. Beträffande fältkassan svarade han att fältkassören var sysselsatt på fältkontoret i Uddevalla med färdigställandet av kassaräkningarna, vilka tillsammans med erforderliga verifikationer skulle alligeras (tilläggas) kassaböckerna. I en skrivelse till ombudsrådet Pfeiff 17/1 1718 redogör han för magasinen i Vänersborg och böndernas olaga uttag av spannmål ur magasinet vid Läckö. Ett medföljande memorial innehåller förslag rörande tillverkning av säckar för magasinen och anskaffande av hö till ryttarposteringarna i Bohuslän intill gränsen, samt förslag till upphandling av fläsk till trupperna i Älvsborgs län och på Dal. I memorialet omtalas vidare det underslev som förekom i samband med spannmålsleveransen från Älvsborgs län. Som bilagor till generallöjtnanten greve M. J. De la Gardies memorial över huvudmagasinets inrättande för krigsmakten på bohuslänska sidan, daterat Strömstad 14/2 1718, medföljde nedanstående förslag från Anders Waldenström. A. "Förslag på vad till en armé av 25.000 mans förplägning erfordras." B. "Summarisk calculation (beräkning) över fältmagasinens beskaffenhet på Bohuslänska sidan, till sex månaders tid uträknad." C. "Fourage (foder) för 10.000 hästar på sex månaders tid." D. "Om förmalning." E. "Om förbakning", (jämte ritning av bakugnar). F. "Materialförslag på magasinshus", (med ritning). G. "Om brännvinsbrännerier", (med ritning). H. "Om bristen på mjölkvarnar." Samtliga dessa memorial är daterade i Strömstad 13/21718. Sedan Anders Waldenström 16/1 1718 erhållit Karl Xll:s konfirmationsfullmakt på överkrigskommissarietjänsten fann han att han ej kunde förena göromålen vid krigskommissariatet med sina tjänster vid stora sjötullen. Han begärde nu avsked från tjänsten som överkrigskommissarie och erhöll detta avsked i ett kungligt brev, daterat 17/1 1718. Tydligen fortsatte han dock sin tjänstgöring i krigskommissariatet ytterligare en månad. Den 31 maj 1718 inlämnade Anders Waldenström följande supplik till Karl Xll: "Stormäktigste, Allernådigaste Konung! Såsom Hans Excellens, Herr Kungl. Rådet, Fältmarskalken och Generalguvernören Greve Mörner mig anbefallt, att uppsätta mina underdåniga och oförgripeliga tankar, på vad sätt de små städerna kunna uti sin handel och hantering upphjälpas, så haver jag ock sådant fullgjort genom ett memorial, varav en genpart uti djupaste underdånighet insinueras (antydes); och som en president uti varje provins torde av Eders Kungl. Maj:t, i nåder bliva förordnad, så lever jag uti den allra underdånigaste förhoppning, varom jag ock allra underdånigst supplicerar (bönfaller), vid ett sådant tillfälle i nåder att bliva ihågkommen. Med djupaste Devotion (vördnad) och Zele framhärdar jag, Stormäktigste, Allranådigaste Konung Eders Kungl. Maj:ts Allra Underdånigste och Tropliktigste tjänare och undersåte Anders Waldenström "Allra underdånigst och oförgripligst memorial. Emedan till detta Guvernements (provins) små städers upphjälpande erfordras, jämte Guds nådiga välsignelse, en god ordning och politie; så har efter hög befallning jag därvid mina underdåniga, oförgripeliga och enfaldiga tankar bort som kortast insinuera (antyda). Såsom desse städer är dels sålunda belägna, att 1:o) en god och nyttig sjöfart, 2:o) en bekväm in- och utrikeshandel från och till desamma kan inrättas, 3:o) dels med åtskilliga strömfall och 4:o) tjänliga skogstrakter försedda, så att 5:o) allehanda nyttiga hanteringar och manufacturer (industrier) kan upprättas, när en god ordning och politie blir iakttagen. För den skull som under foregående mål (angelägenhet) H. K. Maj:ts höga intresse, det allmänna bästa samt vars och ens enskilda nytta synes kunna befrämjas, så har jag vart och ett mål om sig funnit nödvändigt att närmare utföra och förklara. Uddevalla 31 maj 1718 Anders Waldenström Denna skrivelse ledde dock inte till något resultat, då kungen strax därefter avled. Från och med 1718 arrenderades stora sjötullarna i hela landet av överdirektören för dessa J. Ehrenpreus, vilken samtidigt fick rätt att tillsätta vilka innehavare han ville ha på tulltjänsterna. I Uddevalla tillsatte han då kontrollören Ol. Bilberg som tullnär, något som innebar att Anders Waldenström nu var utan tjänst. Redan 1719 miste Ehrenpreus arrendet av sjötullarna, då man ansåg att han skördat alltför stora vinster. I skrivelse från drottning Ulrika Eleonora 6/6 1719 till kammarkollegium befaller drottningen att arrendet skall upphöra från och med 1/7 samma år och att de förutvarande tulltjänstemännen skall återinsättas i sina befattningar. De tjänstetillsättningar och befordringar som Ehrenpreus genomfört skulle upphöra att gälla, allt skulle återställas i samma skick som rådde vid tiden före arrendet. Anders Waldenström återfick dock inte sin tjänst vid stora sjötullen i Uddevalla, utan Ol. Bilberg erhöll drottningens fullmakt på denna tjänst 30/7 1719 efter förslag av kammarkollegiet och Ehrenpreus, som förklarade att denna tjänst var vakant. I början av år 1720 ingick Anders Waldenström därför till drottning Ulrika Eleonora med en skrivelse av i utdrag följande lydelse: "Stormäktigste, Allernådigste Drottning! Hos Eders Kungl Maj:t har jag allra underdånigast att föredra, hur jag i all min tid, under de högst saligaste och glorvördigste konungars Karl Xl:s och Karl Xll:s lovvärda regeringar tillbragt, först för kammarskrivare i 8 år, sedan för inspektör över sjö- och gränstullarna uti Uddevalla, Bohuslän, Dal och Värmland uti tjugosju år, samt under samma tiden, allt från detta sista danska krigets början, för överkrigskommissarie vid denna Västgöta armén presterat min underdåniga tjänst med den flit och redlighet till mina kommenderande generalers nöje, vilket bilagda memorial utvisar. I synnerhet framgår därav ett särdeles prov av min undersåtliga zele (nitälskan eller iver) för min allernådigste konung och fäderneslandets tjänst och välfärd, att när de danske, efter vår vid Poltava lidna beklagliga olycka, gjorde sitt obilliga fredsbrott och inföll i Skåne, hade den i Norge kommenderande generalen Tretzler sin konungs order med norska armén, som då befann sig i ett formidabelt (utmärkt) tillstånd infalla över den norra gränsen (mot Bohuslän), här genomströvade de och härjade landet, för att söka samband med armén i Skåne och kasta hela landet under sitt välde, något som med lätthet kunnat genomföras, eftersom de orter som kunnat göra motstånd, vid den tiden var försedda med ett mycket ringa försvarsmanskap; men jag genom Guds nåd och de medel, som bilagda memorial visar, fick contracurrerad (omintetgjord) deras desein (plan), intill dess bataljen vid Helsingborg av vår arme Gudi lov var vunnen, då regementena detacherades hit tillbaka, varigenom fiendens skadliga desein blev alldeles bruten och tillintetgjord. Detta m.m. nådigste Drottning, hade jag underdånigst förmodat, till min ihågkommelse och befordran komma uti en nådig consideration (beaktande), men som min väntan varit fåfäng, sökte jag genom ett underdånigt memorial åtminstone confirmation (bekräftelse) på den lilla tjänsten jag hade, den jag och jämte en nådigdimission erhöll och ehuru Hans excellens, Kongl. Rådet, Fältmarskalken och Generalguvernören Grev Mörners mig oräkneliga gånger lovad befordran, är dock därmed utdraget, intill dess vår allernådigste konung alltför beklagligen, till alla dess trogna undersåtars största ängslan och bedrövelse, vid den olyckliga Fredrikshalds belägring tilsatte dess konungsliga liv! - Intet lyckligare har det gått mig i hand med mina tulltjänster, ty när överdirektör Ehrenpreus fick sjötullarna under sin förpaktning (arrende) har han utan mitt hörande avsatt mig och tillsatt en annan, vars meriter är ringa nog, i mitt ställe. Sålunda är jag för mina trogna tjänster och utståndna travailer (mödor) hanterad och medfaren, att jag nu på mina gamla dagar måste leva nästan som ett exempel uti landet för alla dem, som fast litet förtjänt och dock väl nog blivit befordrade, något som fräter och bedrövar i min själ; och det som är mest beklagligt är att de fattiga mina måste crepera (krypa) och lida nöd. Men jag lever uti den underdånigaste tillförsikten att genom Eders Kungl. Maj:ts nåd och rättvisa bli hugnad och upprättad, varom jag allraunderdånigast supplicerar (bönfaller), in till döden med underdånigst devotion (vördnad) och zele framhärdande, stormäktigste allernådigste Drottning. Enders Kungl. Maj:ts allerunderdånigste och tropliktigste undersåte Anders Waldenström" De händelser Anders Waldenström åsyftar i sin skrivelse rörande den norske generalen Tretzlers planerade infall i Sverige beskriver han närmare i en bilaga (i utdrag) med följande lydelse: "Emedan in anno (år) 1710, Januari och Februari månader, då hans Excellens, herr Kongl. Rådet och Generalguvernören, högvälb. greve Nieroth denna Västgöta-armé såsom chef kommenderade, och merendels trupperna till skånska arméns förstärkning kommenderades, man sålunda å denna orten hade ett fast ringa manskap att göra den norske armén, som då var uti komplett tillstånd, vederbörlig resistance (motstånd), med högbem. hans Excellens nådiga permission (tillåtelse), jag fick med en borgare uti Strömstad benämnd Mattias Jochimsson, som hade sina föräldrar och anförvanter på Fredrikshald boende, pläga en och annan nyttig correspondence, varvid jag inte allena uppgav vår armé varit 14.000 man stark, utom de trupper man fingerade vara i anmarsch och dagligen att förvänta, utan att vår dessein (avsikt) var, att vid första bekväma väderlek, uti Norge att göra en kraftig invasion, vilket denne Mattias Jochimsson helt färskt och oförfalskat sina föräldrar och anförvanter i Norge notificerade (meddelade), med förmaning att eftersom de var mycket förmöget folk, skulle de bringa sina bästa saker uti säkerhet, sedan de inte någon dag kunde vara säkra för överfall från vår sida, allt detta förorsakade den uti Norge kommenderande generalen Tretzler största consternation (villrådighet) nämligen att han var så lättrogen, att han tog detta för sanning och höll inne med norska arméns anfall och ansåg det lyckosamt att han fick vara oanfäktad av oss i sit eget land. Men då skånska bataljen blev av våra Gudi lovat vunnen, fick de norska först öppna ögon att se, det de 1åtit sig verkligen trompera (bedraga), varigenom deras general Tretzler kom, som bekant uti största disgrace (onåd), som vore han, den negligerat (nonchalerat) ordres en förvållare till deras, i Skåne timade olycka." Skrivelsen till Ulrika Eleonora blev inledning till en lång och bitter fejd med Ehrenpreus. Efter många och digra inlagor från bägge parter slutade striden med en fullständig seger för Waldenström som genom skrivelse från Fredrik I till Kammarkollegium av 17/7 1721 återinsattes i sin tjänst som tullförvaltare i Uddevalla. År 1718 inköpte han av Jonas Danielsson Kjellberg frälsehemmanet Kjöperöd i Ryrs socken och 1722 rusthålls- och kronohemmanet Kjöperöd i samma socken for 650 daler silvermynt. Redan tidigare hade han kommit i besittning av hemmanen Sannerud och Sävikan i Laxarby socken på Dal. År 1719 gjorde han en ansökan hos konungen om ersättning för en galliot Prince d'Orange, vilken anhållits i skären och blivit förklarad för pris (krigsbyte) eftersom den förde krigskontraband, liksom även för ett av hans fartyg Fortuna, som år 1719 vid återtåget från Norge, på befallning av fältmarskalken Rehnsköld sänktes i inloppet till Strömstad, för att det skulle spärras. Med år 1723 börjar han råka i ekonomiska svårigheter, till stor del orsakade av att han under 1ång tid varit avsatt från sina tulltjänster, samt att han ej kunnat få ut sin lönefordran för flera år tidigare. Kammarkollegium skriver 10/3 och 10/5 1723, samt hotar med suspension (avstängning) om tulluppbörden för 1722 ej skyndsamt redovisas. Waldenström å sin sida pretenderar att på sin uppbördsredovisning få avkorta (dra av) följande, nämligen 1. sin egen lönefordran 1.021 daler 16 öre silvermynt, 2. förskotterad avlöning till kontrollörerna Dalekarl och Öhnerman 3.792 daler och 13 öre silvermynt, 3. hyra för tullkammaren, expenser och båthyra för 1691-1715 a 60 daler silvermynt per år eller 1.440 daler silvermynt, samt 4. reseersättning för inspektion av gränstullarna á 150 daler silvermynt per år eller 600 daler silvermynt. Härav medgav kammarkollegium den 24/6 1723, att han fick avkorta sin egen lönefordran, samt att likvidationen skulle räknas börja med år 1700 (ej 1691) och att han för 1715, då sjötullen var utarrenderad, skulle få räkna halv lön. Den 30/6 samma år medgav Kammarkollegium att han skulle få avkorta reseersättningen, samt slutligen 27/2 1725 den avlöning han förskotterat till kontrollörerna. Vidare skrev Kammarkollegium till konungen och begärde att även hyran för tullkammare och båt samt expenser skulle få avkortas. Med anledning av att räkningarna vid norska fältstaten var i stor oordning skrev Kammarkollegium till Waldenström 21/1 1725 med tillsägelse, att till Kollegiet insända en noggrann förteckning på alla utevarande fältstatsräkningar allt från danska krigets början 1709, vilka borde ha varit inlevererade till fältkontoret för att avslutas, vilket hans bror fältbokhållaren Göran Waldenström nu ville åta sig att verkställa. Samma år, 1725, råkade han i delo med magistraten i Uddevalla som anklagade honom i hovrätten, darför att han skrivit smädligt brev till magistraten och ej velat inställa sig trots stämning, allt sedan hans son Carl, vilken bodde hos honom bötfälldes, sedan han låtit ett kvinnfolk gå omkring i staden och utbjuda halvsidentyger till försäljning - och sedan handlande Ström i Göteborg erhållit inteckning i hans gård för en fordran. Därtill kom en anmärkning från advokatfiskalen i Kommerskollegium för tjänsteförseelser, vilket uppdrogs åt magistraten i Uddevalla att delge honom. Då detta skulle verkställas den 12/5 1725, "låg han i en svår sjukdom, varför intet kunde åtgöras därvid". Två dagar senare 14/5 1725 avled han. Hans hustru, Maria Anna Holst, hade avlidit några dagar tidigare och både begravdes den 23/5 1725 i samma grav på korsgången i Uddevalla kyrka. I sitt äktenskap hade makarna tolv barn, av vilka sju överlevde föräldrarna (tab 1). Vid sitt frånfälle häftade Anders Waldenström i skuld för oredovisad tulluppbörd och darför skrev Kammarkollegium 5/7 1725 till landshövding Gyllenkrok, att hans egendom skulle sättas under seqvester (beläggas med kvarstad). Hans skuld utgjorde t o m år 1724 7.530 daler och 28 silvermynt, därtill kom den av sterbhuset ännu ej redovisade tulluppbörden t o m maj 1725. På denna skuld, som hans arvingar sade sig varken finna anledning att förklara eller tillgångar att kontant betala, supplicerade (begärde) de hos konungen att få avkorta 1. pretenderad hyra för tullkammare, expenser, tullbåt m m med 1.440 daler silvermynt och 2. av deras fader försträckte penningar 2.259 daler och 7 öre silvermynt till tobak och salt för västgöta armén. Genom konungens resolution (beslut) 6/2 1730 avslogs den förstnämnda anhållan, men bifölls den senare. Den 22/7 1725 påbörjades bouppteckningen efter Anders Waldenström, men den kunde ej avslutas förrän 30/5 1729. All hans efterlämnade egendom hade dessförinnan sålts på auktion. Bouppteckningen visade sedan samtliga skulder fråndragits, ett överskott på 6.242 daler silvermynt. Enligt bouppteckningen fanns följande arvingar, sonerna magister Jöns (Joan) Waldenström, herrar Bengt, Carl, Anders och Hans Waldenström, samt döttrarna madame Helena Waldenström, gift med handelsmannen Niclas Johansson Bagge och Maria Anna Christina Waldenström. Arvingarna transporterade boets tillgångar på de båda yngsta syskonen Andreas och Maria Anna Christina Waldenström att fördelas lika dem emellan. | ||||||||||||||||||||||||
| Senast ändrad 14 mar 2001 | Skapad 14 mar 2005 av Ingemar Stålrud |